En kortfattad artikelserie i sex delar.
Del 2. Hundens belöningssystem och olika beroenden
Del 1. Hur berör forskningen oss. 2. Hundens belöningssystem och olika beroenden. 3. De två individtyperna 4. De olika personlighetstyperna. 5. Vi behöver träna ”inbromsningssystemet”.
6. Jaktprov och tester.

Hårda fakta från den biologiska forskningen
Vissa förhållanden kan motverka inlärning. Tre sådana förhållanden är som ex beroende, stress och överaktivering, som kan avleda uppmärksamheten och därmed försämra hundens möjlighet att lära.
När hunden ska koncentrera sig och rikta uppmärksamheten mot det som ska läras in, innebär det att många ovidkommande saker måste sorteras bort/stängas ute av nervsystemet. Skulle inte det ske, vilket är nödvändigt, blir hundens hjärna överbelastad. Resultatet blir att hunden nästan inte lär sig någonting. Träna därför störningsfri miljö i inledande inlärning.

Belöningssystemet
Hjärnans belöningssystem belönar hundar, och oss, och gör hunden beroende av sådant som upplevs som viktigt för individen, och artens överlevnad.
En nyckelroll spelar dopamin, en signalsubstans som upptäcktes av den svenske Nobelpristagaren Arvid Carlsson. Dopamin är på sätt och vis kroppens inbyggda superknark.
Hjärnans belöningssystem kan kidnappas av beroendeframkallande aktiviteter. Resultaten kan då bli livslånga förändringar i hundens beteende.
Hunden blir ”hög” av att apportera; får abstinensbesvär (gnäller/piper) om han/hon hindras från att apportera; samt riskerar återfall även efter flera års träningsuppehåll.
Beroendet bör därför ses som kronisk, obotlig och svårbehandlad. Orsakad av en kombination av tillgång till aktiviteter och ärftliga riskfaktorer

Hjärnans belöningssystem och olika beroenden
Så länge hundens reaktion är på nivån förväntan kan man förändrad beteendet med dressyr. Gör vi inte det kan hjärnans belöningssystem ”kidnappas” eller ”snedtända” vilket gör att hunden blir beroende av t ex en speciell aktivitet som jakt, träning eller annat.
Vilket gör att hundägaren inte ens kan besöka platsen för den ”snedtändande” aktiviteten om den pågår.
Varning: Gör aldrig en gnällig och pipande hund till åskådare i
s k passivitetsträning det kommer att förstärka felbeteendet. Jmf människan, ingen tror väl att en alkoholist blir nykterist genom att sitta och titta på alkohol. Och då har vi ändå förmågan till logiskt tänkande, en förmåga som hunden saknar.
Tänk om vi fick se koncentrerade hundar, och slapp se alla gnälliga, ”glada” och hundar med ”mycket motor” på klubbar och träning. Hur mycket bättre skulle det då inte vara?

Hundens hjärna är konstruerad för beroende
Valpen ärver inte beteenden som gnällande eller pipande, valpen ärver risken att utveckla de beteendena.
Missbruk är en konsekvens av detta – oavsett om det gäller mat, sex eller aktiviteter.
De positiva kickar (dopamin) hunden upplever kan bli startskott för långvarigt ”felbeteende”.

Beteende - Beroende
Gnäll och pip beror oftast på felaktig träning. När beteendet fortfarande är på nivå förväntan, går det att komma tillrätta med gnäll och pip. Men förväntan kan övergå till ett kroniskt oönskat beroende-beteende som är obotligt och det beror alltid, utan undantag, på felaktig träning.

För att bli beroende krävs något att bli beroende av
Ett genetiskt arv, och träning (tyvärr en vanlig orsak) där hunden får möjlighet att utveckla gnäll och pip kan leda till ett oönskat beroende-beteende. Det bör påpekas att samma sak händer i hjärnan oavsett vilket beteende hunden blir beroende av.
Ibland hör jag husse eller matte säga ”Han/hon är så lugn och tyst hemma”. Och då blir följdfrågan: Vad kan den skillnaden bero på? Hunden eller ägaren/tränaren/instruktören?

Beroende - Abstinens
Ingen hund behöver bli beroende eller gnällig (abstinent) om man från början vet vad det handlar om. Att något är galet upptäcker man först efter något år.
När hunden väl har hamnat i ett beroende kan det räcka med att han ser några dummys för att systemet skall gå sönder. Den kroppsliga abstinensen går över efter några dagar, den själsliga i efter några veckor, och hunden blir riktigt återställd först efter två-tre månader.
Då tror man att lite träning inte kan göra så mycket skada. Man prövar och upprepar proceduren igen. Gnället (abstinensen) kommer tillbaka och ingenting stämmer längre.
Men det gör saken ännu värre... Hundens stackars hjärnan får ytterligare ett bekymmer när den skall försöka hitta rätt balans igen. Se del 1. ”Biologiskt kapital”. – Det finns en stor okunskap om att beroende är en kronisk, obotlig och svårbehandlad ”skada”.
Liksom regelbundna promenader ger bäst kondition kan regelbunden träning skapa "bästa" beroende med abstinent gnäll och pip som följd. Utan bråk, lugnt och stilla.

Om ca en vecka kommer del 3. De två individtyperna.

I samverkan med hunden
Roger Markström