Hunden söker inte en
dummy, fasan, and eller kanin - hunden söker en vittring
Av hundens hela hjärnvolym är en tredjedel direkt kopplad till
att behandla information från lukter. Lär dig här mer
om hur hundens luktsinne fungerar, och hur hunden använder luktsinnet
vid olika former av jaktprov.
Lukt och smaksinnet
Hunden har två olika sinnen som ger information om kemiska föreningar
i omgivningarna: luktsinnet och smaksinnet. Smaksinnet är ett närsinne,
som kräver direkt kontakt med smakkällan. Luktsinnet ett fjärrsinne
som kan påverkas långt från luktkällan.
Olika hundraser har olika förutsättningar för att lösa
luktproblem och de har olika känsliga luktsinnen. Likaså är
en tik mer känslig än en hane.
Hundens luktsinne - så här fungerar
det
Av hundens hela hjärnvolym är en tredjedel direkt kopplad till
att behandla luktinformation.
Luktsinnet är ett organ för kommunikation mellan individerna
i gruppen. Vittringen hjälper också jakthunden att söka
efter och värdera vittring från föda, vilt (apporter),
spår med mera. En hund har cirka 1 000 gånger bättre
luktsinne än människan, men när det gäller att särskilja
lukter är skillnaden så stor att det inte ens är lönt
att mäta.
Människan kan inte särskilja tre lukter som blandats, och 20
procent av oss kan inte ens precisera lukten av kaffe eller citron. En
hund behöver nog bara en promille eller mindre för att känna
en förändring.
Vad använder hunden lukterna till och hur påverkar det hundens
beteende? Hundar kan förutom att riktningsbestämma även
tidsbestämma dofter. Den här kissfläcken är flera
timmar gammal, inget att bry sig om, eller den här är alldeles
ny och hunden är ilsken, så det är bäst att vara
på sin vakt. Därför bör vi ta större hänsyn
till mentalt omogna unghundar på prov.
Vittring
Vittring är ett gasformigt ”retmedel” som ger
ett doftspår. Det finns två slags doftspår: vindburen
vittring och markbunden vittring. Det är den kvarstannande markbundna
vittringen som apportören i första hand ska tränas in på.
Hunden ska definiera vilken vittring den har att jobba med för att
reda ut apporten. Fuktig mark binder doftsekretet bra, vegetationsrik
och fuktig mark binder doftsekretet mycket bra, torr och hård mark
binder doftsekretet mindre bra. Varm mark som avkyls ger utstrålning
och avdunstningsgynnsamma vittringsförhållanden. Kall mark
som uppvärms ger daggbildning, vittringen binds vid marken.
Blåst driver bort vittringen. Regn binder vittringen och drar ner
den marken.
Träning
Det går utmärkt att lära upp hundens luktminne
och luktsinne, men det krävs regelbunden träning för att
upprätthålla det på en hög nivå. Använder
du dummys och tränar för jakt, B- och A-prov vittrad då
in dina dummys med viltdoft genom att lägga dummysarna i "viltpåsen",
gärna tillsammans med några utskjutna hagelpatroner (doft av
krut). Något som är nödvändigt då det är
vittring hunden söker, inte en dummy. Tränar du enbart för
Working Test, uppletande och spårapporter använd då dummys
med doft efter så många olika människor och hundar som
möjligt och då utan viltvittring. Använd aldrig snitslar
eller käppar för att markera en apport, det räcker med
att hunden får vindburen vittring av dem några gånger
för att snabbt förstå och lära sig att söka
apporterna efter dem, tyvärr har jag sett hundar som på prov
hämtan in sökrutans apporter på vindburen snitselvittring.
I jaktträning och på prov är användandet av snitslar
och käppar ett s.k. vägvisande vittringsfel, det vi ser känner
hunden. Detsamma gäller spårträning och framförallt
i eftersöksträning. Däremot kan du lägga någon
enstaka apport någon meter upp i ett trä eller buske, för
att träna hunden att bli mer uppmärksam, använd din fantasi.
Glöm heller inte att träna hundens minnesförmåga,
en önskvärd förmåga som kan tränas att bli bättre
(en liten ämnesavstickare).
Det är viktigt att komma ihåg att förbättringarna
i användandet av luktsinnet inte går gradvis, utan en märkbar
förbättring kommer plötsligt likt ett trappsteg. Så
ge er träning tid och ha tålamod tills ni plötsligt når
ert mål. Hundar har också ett utmärkt luktminne som gör
att de till exempel kan identifiera lukter som de kände för
sex år sedan. Tänk också på att vätskebrist
har stjälpt mer än en apportör. Slemhinnorna i en hundnos
torkar snabbt ut en varm dag. Finns det inte drickbart vatten i terrängen
så får föraren bära med sig.
Vittring på prov
Hunden ska förstå vilken vittring den har att jobba
med för att finna apporten.
Working Test
Vittring: Människa och hund
WT saknar avelsmeriterande värde, eftersom hundarnas viltfinnarförmåga
och vilja att apportera vilt inte bedöms. Det är heller ingen
hemlighet att en del av de 
startande
hundarna inte tar vilt - något som är en avelsdefekt.
Som en inofficiell tävlingsform har Working Tests på person-invittrad
dummy en något tveksam funktion att fylla i en jakthundsklubb. Liknande
bärare av vittring från människa och hund är bland
annat trä- och metallapporter, spårapporter, leksaker, uppletande
(föremål), rephantel, repboll och gosedjur.
B-prov på dummys under våren 2006
Vittring: Människa och hund
Prov som går på dummys saknar avelsmeriterande värde,
eftersom hundarnas viltfinnarförmåga och vilja att apportera
vilt inte bedömts. Det är ingen hemlighet att många av
de startande hundarna inte tar vilt.
Tyvärr har det förekommit direkta fel i provuppläggen och
kritiker på dummy-proven, till exempel att personinvittrad dummy
grävs ner för att likna fågel som gått ner i en
håla. Det går inte att göra den jämförelsen
då fågelvittring saknas. Ett uttalande av en domare var att
”man bättre kan se hundarnas jaktliga anlag vid dummyprov”.
Det var ett mycket märkligt uttalande, eftersom man inte kan bedöma
viltarbete utan vilt. Eller att köpa in ett antal dummys och slänga
ut dem i terrängen för hunden att apportera, säger mer
om vår okunighet om vittring än om hundens förmåga
att värdera vittring. Något som är en förklaring
till varför många jakttränade hundar helt har misslyckats
på vårens B-prov.
Jaktprov B-prov
Vittring: Vilt, människa och hund
En bra provform som på många sätt liknar den svenska
jakten. Troligen är detta den bästa provformen för våra
jaktformer. Enda skillnaden av betydelse är att viltet är ”gammalt”,
vilket hundarna känner. Men det har ingen större betydelse ur
vittringssynpunkt. Jämför med utbildningen av våra eftersökshundar
där ”gammalt” vilt används.
Vittring som apportören ska tränas in på kommer från
människor, hundar, blod, trasiga vävnader, organ och maginnehåll.
Den kvarstannande vittringen är den vittring som hunden söker
efter. Tyvärr förekommer det nedvärderande kommentarer
om att "B-provens hundar är likbärare". Sådana
kommentarer behöver vi inte bry oss om, eftersom den typen av uttalande
mer skvallrar om den personens okunnighet om vad vittring är för
något. 
Jaktprov A-prov
Vittring: Vilt
Det skadade eller döda djurets vittring kommer från blod, stress,
trasiga vävnader, organ och maginnehåll. Vittringen från
blod och maginnehåll ligger kvar länge, medan kropps-vittring
avtar snabbare.
A-prov är en bra provform för att under jakt bedöma del-tagande
hundars jaktegenskaper till ledning för avelsarbetet. En begränsning
är att de flesta hundarna i SSRK inte har möjlighet att deltaga
i jakt - något som är i det närmaste nödvändigt
i den här provformen.
Bilder: Roger & Yvonne Altemark och Joakim Asklund
I samverkan med hunden
Roger Markström