- kan förväntan övergå till ett beroende
När hunden väl har hamnat i ett beroende kan det räcka med att hunden ser några dummys m.m. för att hjärnans belöningssystem skall gå ”sönder”.
Man
tror att lite träning inte kan göra så mycket skada, men
det gör saken ännu värre... Hundens stackars hjärnan
får ytterligare ett bekymmer när den skall försöka
hitta rätt balans igen.Förväntan som övergått till ett beroende ska därför ses som en kronisk obotlig förändring i hjärnan (kopplingarna mellan nervcellerna). Och den förändringen beror alltid på felträning.
Hundens hjärna är konstruerad för beroende
Hjärnans belöningssystem, med signalsubstansen dopamin i en huvudroll, är till för att belöna hunden för sådant som är nödvändigt för hundens egen och artens överlevnad. Tack vare belöningssystemet mår hunden bra av att äta, dricka, vara tillsammans, föröka sig… . När hundar engagerar sig i dessa beteenden belönas de och får positiva minnen så att de upprepar dem.
Tyvärr kan hjärnan inte särskilja
På nödvändiga och icke livsnödvändiga aktiviteter, som också kan vara positiva, åtminstone till en början. Det kan vara träning, jakt, prov, tävling… . Problemet
är
då att detta kan leda till att belöningssystemet "kidnappas",
d.v.s. att kopplingarna mellan nervcellerna (synapserna) ändras så
att förväntan blir ett beroende. Där hunden till sist endast upplever belöningen av aktiviteten, d.v.s. lustupplevelsen när de ägnar sig åt sitt beroende. Beroendet kan då bli så starkt att den drabbade hunden tar alla möjligheter att ägna sig åt sitt beroende.
När de förhindras att utföra ett beroendebeteende får de abstinens och piper och gnäller.
En allvarlig bieffekt är att hundens hjärna krymper av beroende, då beroendeaktiviteter inte är utvecklande. Hunden blir faktiskt lite mindre intelligent.
Beroende är en förändring
Beroende ska därför ses som en kronisk förändring
av hjärnan och belöningssystem. Och också till belönings-systemet
kopplade områden av hjärnbarken, där minnen av de upplevelser
som orsakade beroendet är lagrade.
Det finns idag inga effektiva metoder att "backa bandet" när
ett beroende väl har uppstått. Även om sådan forskning
pågår.
Det vi vet idag är att dressyren av främst impulsiva hundar,
de mest kreativa, kräver kunskap om hundens personlighetstyp. En
relativt ny kunskap som de flesta hundägare och instruktörer
saknar.
Forskning pågår
För att förstå vad som gör att belöningssystemet
"kidnappas". Man vet redan att det finns starka ärftliga
riskfaktorer. Vissa individer löper, på grund av de
genvarianter (läs personlighetstyp) de bär på, betydligt
större risk än andra att utveckla ett beroende.
På sikt är den nu snabbt ökande genetiska kunskapen goda
nyheter, eftersom en djupare förståelse för de molekylära
mekanismerna bakom beroendebeteende är viktig för våra
möjligheter att finna och förstå nya dressyrmetoder.
Sådan kunskap kommer också att minska fördomar hos förare
av icke-beroende hundar. Och skuldkänslor hos förare av beroende
hundar som oftast utan egen förskyllan fått lära eller
lärt in fel.
Det är viktigt att säga att hundar som bär på genetiska
riskfaktorer för beroende inte är dömda till felbeteende.
Om förare och instruktörer får kunskap om hur bl. a. det
vanligaste felbeteendet gnäll och pip utvecklas behöver de aldrig
uppstå.
Slutord
Ingen hund behöver bli beroende eller gnällig om man från
början vet hur beteenden utvecklas.
Att något är galet upptäcker man först efter något
år och då kan det vara för sent! Tyvärr har alldeles
för många fått uppleva det.
I samverkan med hunden
Roger Markström