Samverkan
Med ”Samverkan” (lydnad) menar jag hundens förmåga och vilja att samarbeta med sin förare. Egenskapen samverkan är heller ingenting som påverkar hundens apporteringslust negativt - om det nu är någon som fortfarande tror det.
Men det finns anledning att se upp, man får inte överdriva träningen så att hunden blir alltför beroende av sin förares kommandon.
Många har också fått ångra tidig träning med impulsiva hundar. Vet du
inte hur du ska göra är det bättre att du väntar med träning fram till
dess att du ser att din hund fått kontroll över sitt impulsiva beteende, och det kan ta lång tid, se min artikel Impulsiv eller inte - enzymet som avgör. Impulsiva hundar är de som föredrar snabbhet framför noggrannhet, de är kreativa och har snabbare reaktionstid m.m. tag vara på de egenskaperna. Och då handlar det om tålamod, tålamod… ofta finns de bästa hundarna i den gruppen.
Kom också ihåg att den apporterande hundens arbetssätt innehåller mycket självständigt arbete, men också att hålla kontakt med sin förare.
Tro heller inte att du har en färdig apportör på en gång, ta det lugnt, börja från början, planera och anpassa fostran och träning till hundens ålder och mentala förmåga.

Samarbete
Med ”Samarbete” menar jag när hundens kontaktbenägenhet – och vilja att återvända till sin förare när apporten är hittat. Här finns också hundens orienteringsförmåga att hitta tillbaka till föraren.
Eftersom förutsättningarna i vad som avser samverkan och samarbete till stor del består av rent mentala egenskaper är det viktigt att en utgallring sker i avelsurvalet så att de mindre bra individerna sållas bort redan i ett tidigt skede.
En hund som inte vill samverka och samarbeta ska inte användas i avel. Därför bör kravet på föräldrarna vara att de uppnått minst ett 2:a pris i Ekl. på jaktprov, då sållas de mindre bra individerna bort. Dagens krav för avel är ett
första pris i Nkl., det är helt otillräckligt då bl. a. hundens koncentrations- och minnesförmåga inte prövats tillräckligt.

Träning
Det är en hel del arbete med att träna sin unghund. Men du kommer att bli förvånad över hur mycket hunden själv klarar av om den har bra rastypiska egenskaper och får möjlighet att utvecklas på rätt sätt. Om du själv gör rätt när det finns anledning till en insats från din sida.

Vad kan man då göra som förare själv för att finslipa sin valp för att få en så bra hund som möjligt i de här avseendena?
Kontakt – Fostran börjar redan när du får hem din valp, när den är c:a 8-10 veckor gammal. Allt du nu gör syftar till att valp skall tycka att det är positivt att göra saker tillsammans med dig, det ökar valpens lust till samverkan - samarbete.

Ett bra samarbete med din hund grundlägger du genom att umgås med honom så mycket som möjligt. Låt honom följa med i bilen om du åker något ärende, ta ut honom och låt honom tillsammans med dig uppleva olika miljöer. Låt honom sitta i knä när du tittar på TV o.s.v. Ta alltså alla chanser att göra saker tillsammans med din valp. Utnyttja också dessa tillfällen att befästa ditt ledarskap och att visa din valp att han alltid kan lita på dig.

Det finns sedan tillfällen då man genom obetänksamhet och egen bekvämlighet kan sabotera samarbetet mellan sig och sin valp. Det inträffar tyvärr inte alltför sällan att unga, apporteringssugna retrievers körs hårdare än vad de har fysiska och psykiska förutsättningar att klarar av. Det finns flera exempel på unghundar som överansträngt sig i träningen. Det är förståeligt om man så snabbt som möjligt vill veta om unghunden har de önskade anlagen.
Vad man då i första hand brukar vilja få reda på är om valpen verkar ha någon apporteringslust. Tidigare talade jag om nödvändigheten av att din hund har den rätta stamtavlan, läs min artikel Valpens stamtavla apporterar!. Har den det och är den i övrigt frisk och kry är det ytterst sällsynt att den inte apporterar. Låt det sedan stanna med att du fått den bekräftelsen.

Med bra samarbete avses hundens vilja att återvända till föraren med apporten utan dennes påverkan.
Dåligt samarbete är det om hunden efter att ha hittat apporten söker vidare med apporten i munnen utan att dessförinnan ha sökt kontakt med föraren.
Detta att hunden inte vänder tillbaka till föraren utan gärna vill fortsätta att söka apporter kan bero på ett dressyrfel som är lätt göra. När du tränar ska hunden lära sig att förstå att det roliga inte tar slut när den lämnat av apporten. Upprepa det till en början några gånger under den inledande träningen, då undviker du att hunden sammanbinder lämna apporten med -slut för idag - tack för idag - nu går vi hem!
Undermåligt samarbete är det när hunden helt släpper kontakten med föraren.

Bra kom ihåg!
Som vid all annan träning av valpar och unghundar får man inte hålla på så länge att hunden upplever olust med träningen.
Instruktörer med bra kompetens är de som själva för hund i elitklass och har erfarenhet av jaktapportering.

Ta det lugnt och lita på dig själv, det är du som känner din hund bäst.

I samverkan med hunden
Roger Markstöm