En kortfattad artikelserie i sex delar.
Del 1. Hur berör forskningen oss. 2. Hundens belöningssystem och olika beroenden. 3. De två individtyperna 4. De olika personlighetstyperna. 5. Vi behöver träna ”inbromsningssystemet”.
6. Jaktprov och tester.

Den här studien och artikelserien har jag gjort till minne av Maats och Carpe, se bilden, som nu är i de sälla jaktmarkerna.
Tack för all kunskap ni gett mig, i mitt hjärta bär jag er alltid med mig.

Hårda fakta från den biologiska forskningen
Ger nya kunskaper om hur hundens personlighet byggs. Ofta söker vi svaren genom psykologiska teorier och tester. Ändå är det den biologiska forskningen som kommer att ge oss allt mer precisa och sanna svar om ärftlighet och beteenden.

Varje vecka kommer jag i kontakt med ägare till retriever som så onödigt har hundar som gnäller och piper
Därför måste målet vara att skapa en individ anpassad dressyrmodell som gör att hundar inte blir stressade av sin träning. Ständiga stressreaktioner kan med tiden ge skadliga effekter. Den hund som dagligen upplever stress och aldrig tillåts vila och återhämta sig, får förr eller senare betala ett högt pris.
Målet måste vara att skapa en individanpassad dressyrmodell som gör att hundar inte gnäller, piper och blir sjuka av sin träning.
Nu ska bara den här kunskapen släpas förbi många som kommer att få ompröva tidigare sanningar. Och lösningen finns inte i en massa olika tester och rehabiliteringsstrategier.
Dressyr handlar om att ligga steget före och förstå hur beteenden och känslor styrs, något som tester och rehabiliteringsstrategier inte gör.

Vad betyder forskningen för oss hundägare
Det ger ny kunskap om hur hundens personlighet byggs. Och det är i den biologiska forskningen om enzymer, hormoner och gener som vi kommer att ge oss allt mer precisa och sanna svar om ärftlighet och beteenden. En kunskap som är oerhört intressant och egentligen ganska enkel att se och förstå när den förenklas.
På den vägen är det nu, och att den här kunskapen kommer att få stor betydelse i avelsarbete och dressyr, det är jag helt säker på.

Hundens hjärna och hjärnans utveckling
Stort genomslag har en teori som kallas selektionism (urskiljande) fått och som säger följande: I hjärnan finns en djungel av nervtrådar som sorteras upp genom att de mest lämpliga nervbanorna väljs ut medan de som inte används eller är onödiga försvinner.
Forskarna anser i dag att det är ett samspel mellan de ärftliga faktorerna och stimulans
som formar hjärnan. Något som är mycket viktigt att förstå då det har stor betydelse för nedärvning av rastypiska egenskaper.

Den ”gamla” och den ”nya” hjärnan
Gör så här: Håll dina händer knutna framför dig. Och låt den vänstra handen representera hundens ”gamla” ursprungshjärna. Där finner du ursprungliga egenskaper för jakt, överlevnad, föda, sexualdrift…
Låt sedan den högra handen representera den ”nya” hjärnan som bygger på målinriktad selektiv avel på rastypiska egenskaper under många generationer. Läs sedan stamtavlans meriter för rastypiska egenskaper så får du svaret om innehållet i den ”nya” hjärnan.
Finns det inga rastypiska meriter från jaktprov, kan du utgå från att de rastypiska egenskaperna är svaga eller mycket svaga.
Lyssna inte på marknadsförande säljglada uppfödare när de pratar om t ex används i praktisk jakt, när hundarna i stamtavlan saknar egenskaps meriter.

Biologiskt kapital
Det biologiska kapitalet som hunden är utrustade med i början av det vuxna livet beror på flera faktorer: ca 60% är arv, resten påverkan från omgivningen, uppväxt, vanor och ovanor. Det kapital hunden får en gång i livet går inte att öka med räntor eller avkastning.
Det ges inga krediter. Hur fort det går åt kan bara vi själva bestämma. Hunden kan förbruka det under de första 2 - 3 åren eller fördela det jämnt så det räcker hela livet. Varje gång hunden överaktiveras tar man från reservkapitalet. Har hundens biologiska kapital en gång förbrukats så
är det borta för alltid.
Kroppen klarar sig ändå men några nya reserver kan den inte skaffa. Då gäller det för hunden att leva med tomt ”bankkonto”.
Även om hunden har varit borta från ”belastningen” under flera månader eller år hamnar man där man slutade sist. Samtidigt förbrukas ju reserverna kontinuerligt i takt med att hunden lever. Många har tyvärr fått uppleva detta, och när de förstår är det oftast för sent. Det går inte heller att mäta reserverna. Det fungerar ju olika från hund till hund. Det går inte heller att bestämma hur mycket som är lagom. Det beror på... som sagt.

Nästa artikel i serien är, Hjärnans belöningssystem och olika beroenden.

Roger Markstöm