Här står jag ungefär 6 000 år senare och får en berättelse, ett budskap från jägare och odlare i förhistorisk tid. Jag står tillsammans med mina hundar och tittar på ristningar i hällarna föreställande människor, hundar, hjortar, björn- och vargspår, pilbågar och andra vapen.

Tanken svindlar, fantasin skenar! Hur levde människorna? Hur bedrevs jakten? Hur användes hunden vid jakt? Vilka vapen användes; fällor, fångstgropar? Frågorna blir många.

Vi vet att jägarna vid den här tiden blev bofasta och började odla upp mark. Sättet att leva förändrades. Genom odling av marken förändrades synen på och användningen av landskapet i förhållande till det tidigare fångstsamhället.
Resultat från flera undersökningar tyder på att framställningen av ristningar i vår region startade under denna tid. Märkligt nog är avbildningar av svin ganska sällsynta, trots att de var vanliga i hushållningen.

Förmodligen är det inte tamsvin utan vildsvin som är avbildade på hällarna.

Ännu virvlar tankarna. Idag har vi bara ett fåtal frilevande vildsvin i regionen, men hur ser det ut söder om Göteborg?

Frågan är inte längre om, utan när vildsvinen blir etablerade.

Ännu en gång får dagens jägare behov av hunden för en ny form av jakt och eftersök. Mycket har ändrats sedan hällarna ristades i vårt lilla hörn av världen.

Tålmodigt genom alla händelser och förändringar, och utan att riktigt förstå oss, vandrar hunden fortfarande troget och outtröttlig vid jägarens sida.