I samförstånd med hunden

Fram till nu har mycket av samvaron med våra hundar byggt på envägskommunikation.
Vi kräver saker av hunden och hunden reagerar.
Det är inte tillräckligt för människor som verkligen vill veta, som verkligen vill ha en bra kontakt med hundar, och vill kunna förstå dem.

En helhetssyn är nödvändig
En hund tror inte att människor är hundar på två ben, däremot behandlar de oss som om vi vore det. De tolkar också många av våra beteenden som om vi faktiskt tillhör deras art. Därför är det viktigt att förstå att hundar har begränsade möjligheter att variera sitt beteende och att de agerar och kommunicerar utifrån ett genetiskt programmerade mönster.
Inlärning och dressyr kan förändra till en del av hur de uppfattar en situation och även hur de utför ett beteende, men i grunden finns en starkt rotad tendens att de tolkar omvärlden i hundtermer.
Hundars beteende är ett komplex av inlärt och medfött som påverkas och förändras av mognad och inlärning. Eftersom vi människor har större möjlighet att variera vårt beteende, faller ansvaret på oss. Vi måste försöka att se på oss själva, som hunden gör. Det kräver kunskap om hundens naturliga beteenden.
Först när vi lär oss förstå och respektera hundar för vad de är, kan vi se dem fungera naturligt.

Förväntan - stress
Liksom andra djur har hundar specifika behov av att få utlopp för artspecifika beteenden. Om hundar inte får bete sig som hundar, svarar de ofta med olika konfliktreaktioner.
Under senare år har forskning inriktats mot att förstå vad som händer i hjärnan vid stress, och hur upplevelser påverkar stressreaktionen.
För att förstå det måste vi också förstå att vi människor i grunden är biologiska varelser, formade av samma utveckling som åstadkommit hundar, fåglar, kräldjur, fiskar och så vidare, och att våra grundläggande biologiska behov är av samma slag som andra djurs.
Det är inte lätt att ge en exakt definition av begreppet stress. Vi måste också förstå vad stress är och inte prata om negativ eller positiv stress. Stress är stress och om en hund eller människa belastas för mycket under en längre tid är stress skadligt. Kanske är det så att när någon pratar om positiv eller negativ stress så är det egentligen förväntan eller blockering som menas.
Ibland hör jag också talas om att den eller den hunden har låg stresströskel, något som gör mig lite bekymrad. Det vore bättre om vi inser att det troligen är föraren som så onödigt skapar stressituationer med till exempel sänkt stresströskel som följd.
En hund som inte får återhämta sig efter ett påslag av stresshormon kommer att bli mycket känslig för nästa belastning och återigen snabbt börja stressa.
Hantering av förväntan - stress
Att våra jakthundar stressas av prov, jakt och eftersök vet varje hundförare, men på vilket sätt hundarna hanterar förväntan och stress är mindre känt.
Att individer är olika är ju faktiskt inget märkvärdigt, men när det gäller aktiva och passiva hanterare är det tre saker som är speciella.
Den aktiva eller passiva reaktionen styrs av genetiska faktorer, man föds till det ena eller det andra.
Det betyder att en hund som är "på tå" inte behöver vara mer stressad än den "lugna" hunden. Tyvärr hanteras och feltolkas beteendet allt för ofta.
En passiv hanterare använder alltid sitt passiva reaktionsmönster, och en aktiv hanterare alltid sitt aktiva reaktionsmönster.
Lär dig därför att förstå hur din hund hanterar förväntningar utan
att blockeras av stress. En kunskap som kommer att göra ditt dressyrarbete lättare.

Den passiva hanteraren
Hunden kan påverkas av en upplevelse, till exempel jakt, som utlöser en reaktion. Det hunden upplever tas emot i hjärnan och
skickas till hypotalamus, en del av mellanhjärnan som reglerar många kroppsliga funktioner som vi inte själva kan bestämma över, och vidare via hypofysen till binjurebarken, som utsöndrar stresshormonet kortisol.
Om upplevelsen är tillräckligt stor intar hunden en passiv "lugn" beredskap med oförändrad puls, minskat blodtryck och minskad andhämtning.
Kan du också se en ökad genomskinlig tunnflytande salivavsöndring, skum i mungipan, betyder det att hunden är mycket påverkad av situationen.

Den aktiva hanteraren
Hunden påverkas av en upplevelse till exempel jakt, som utlöser en reaktion. Det hunden upplever tas emot i hjärnan och skickas vidare till hypotalamus via det sympatiska nervsystemet till binjuremärgen. Det gör i sin tur att stresshormonet adrenalin eller noradrenalin utsöndras.
Om förväntningen är tillräckligt stor intar hunden en hög beredskap "på tå" och får en ökad puls, ökat blodtryck och ökad andhämtning.
Kan du också se ett vitt tjockt slem i munnen (reducerad salivavsöndring) betyder det att hunden är mycket påverkad av situationen.
Överlappning mellan typerna är minimal och mellanformer är därför mer sällsynta än de rena typerna.
Samarbetande egoister?
Varför samarbetar hunden ibland och ibland inte? De flesta biologer trodde förr att hunden uppförde sig så att de gynnade gruppen de levde i. Samarbete och uppoffring var inte så underligt utifrån detta synsättet.
Denna teori blev ohållbar sedan DNA-strukturen kartlagts och man började förstå sambandet mellan gener och beteende på allvar.Lägg därför på minnet att "Will to please" är en myt som bygger på gammal tro. Med dagens kunskap vet vi, att en hund inte är genetiskt programmerad att arbeta för sin förare. En hund samverkar med sin förare först om föraren kan vara till någon nytta för hunden (egoisten).
Om någon vill kalla det för att vara till lags så gärna för mig. Ändå upplever jag, att jag själv är mer till lags för mina hundar som kock, servitör, vårdare, chaufför, skytt, spårläggare, utläggare av dummies och mycket, mycket mer. Men trots att jag är dom så mycket till lags, är jag helt säker på att de inte tänker dela med sig av sin bulle vid kvällskaffet. Men följa med på jakt och hjälpa till där gör de gärna…

Två olika sorters samverkan
Man kan alltså tala om två olika typer av samverkan:
1. Det vi kan kalla gynnsamt samarbete, där hunden samordnar sina aktiviteter med sin förare/ledare, och där resultatet blir att båda tjänar på det. Detta samarbete bygger på att man är hjälp-sam bara mot individer, som verkligen är beredda och har en möjlighet att betala tillbaka.
2. Det finns också exempel på uppoffrande och hjälpsamma beteenden, något som förekommer både bland hundar och oss själva. Denna typ av samarbete fordrar att individerna måste kunna känna igen varandra, kanske leva i samma flock eller åtminstone i samma område under en längre tid.

Språk
Skillnaden mellan människans och hundens språk är mycket liten sett i ett biologiskt perspektiv. Uppbyggnad och struktur liknar varandra till förväxling. Även om vi använder språket på helt olika sätt, är innebörden av budskapen väsensskilda. Hunden kommunicerar om sina elementära behov, medan vi pratar mest om till exempel huset, aktier, idrott, bilen, musik med mera.
Även om vi kommer att möta många problem när vi försöker meddela oss med varandra, kommer vi därför alltid att kunna känna igen själva problemet.
Det är anledningen till att vi faktiskt kan lära oss att förstå hundens språk.

Föraren
I dag har vi en helt annan kunskap än tidigare om hundens beteende. Denna nya kunskap måste få sätta spår i våra dressyrmetoder.
En bra och duktig förare kan få hunden att må väl i en i något avseende otillfredsställande miljö, och en sämre kan få hunden att må sämre.
Om föraren behandlar sin hund vänligt och omtänksamt visar hunden tillit.
Om föraren är hård och brutal mot sin hund visar hunden fruktan. Om du utsätter din hund för kraftiga koppelkorrigeringar eller smärta, till exempel drar den i öronen, fungerar hunden på samma sätt som vi. Efter hårda tag är inte mottaglig för beröm på länge. Tänk på det när du dresserar din hund.
Förare som talar vänligt med hunden får bättre resultat än de som skriker. De som smeker och klappar får lugnare hundar än de som knuffar och slår. Det här gäller såväl hundar som mjölkkor och höns.

Hundens önskan
Hunden har bara en önskan och den är ganska rimlig: Att få utlopp för sina naturlige behov och beteenden, och att få ha ett harmoniskt och vänligt förhållande till människan.
De har inga önskemål eller krav på att leva som deras förfäder gjorde för 10 000 år sedan. De har ingen aning hur dessa förfäder levde. Eller att de över huvud taget funnits till. Hunden vill bara leva ett drägligt liv som ger den utlopp för dess naturliga beteende.
Hur kan vi veta det? Jo, det är bara att fråga dem!

Roger Markström

«Tillbaka