Samverkan
Hundar har starka instinkter när
det gäller kommunikation och samarbete |
Samarbetande egoister
När vi umgås med hundar kan vi välja hur vi ska uppträda,
vi kan vara vänliga eller hotfulla.
Vad vi än väljer kommer det att få konsekvenser för
vår relation till hunden.
De flesta biologer trodde förr att hunden uppförde sig så
att de gynnade gruppen de levde i eller arten de tillhörde. Samarbete
och uppoffring var inte så underligt utifrån det felaktiga synsättet.
Och det här blev definitivt en omöjlig teori efter att DNA-strukturen
kartlagts och man började förstå sambandet mellan gener
och beteende på allvar. |
Varför utvecklas samarbetande
beteende ibland och ibland inte?
Hur kan evolutionens omutliga gynnande av egenskaper skapa djur som samarbetar
och hjälper varandra?
En egoistisk skulle aldrig släppa in artfränderna i det egna
området, men skulle heller inte kunna fånga lika mycket byte
på egen hand som om den tog hjälp av andra.
En hund samverkar med sin förare först om föraren kan
vara till någon nytta för hunden (egoisten).
Att vara till lags är en myt som bygger på gammal kunskap och
tro. Med dagens kunskap vet vi, att en hund inte är genetiskt programmerad
att lyda sin förare en annan art.
|
Två olika typer av
samverkan 
1. Det vi kan kalla gynnsamt samarbete, där hunden samordnar sina
aktiviteter med sin förare. Och där resultatet blir att båda
tjänar på det.
Man är hjälpsam bara mot individer, som verkligen är beredda
och har en möjlighet att betala tillbaka.
2. Det finns också exempel på uppoffrande och hjälpsamma
beteenden. Något som förekommer både bland hundar och
oss själva.
Denna typ av samarbete fordrar att individerna måste kunna känna
igen varandra. Kanske leva i samma flock eller åtminstone i samma
område under en längre tid.
|
Jobba med hunden, inte mot!
Det talas för mycket om hur man ska få bort olika beteenden
med belöning eller straff, istället för att vi tänker
efter vad beteendet har för betydelse.
Genom att jobba med hundens beteenden (se Berikning), och inte mot tror
jag att vi inte behöver så många hundpsykologer.
I samverkan med hunden
Roger Markström
|