Viltspåret

Börja gärna att träna valpen från 8-10 veckors ålder. En valp är mycket mottaglig för inlärning i tidig ålder. Därför finns det anledning till att prägla hunden på uppgiften att bli en bra spårhund.
Börja med att släpa mat några meter. Valpen får då anledning till att utreda tillsammans med dig, något som gör det spännande för er båda.
För jägaren är det ju väldigt trevligt att träna spår med en valp - särskilt när det smittar över till hunden.

Gå sedan över till att släpa en klöv som du droppat några bloddroppar på. Hunden förstår snabbt skillnaden och då finns det ingen anledning att fortsätta med matspår.
Ett bra tips är att lägga den färska klöven i plastfolie innan du fryser in den, för att undvika s.k. frystorkning. När du sedan tinar den, liknar den i det närmaste en färsk klöv.
Det är en fördel om du lägger de första spåren i medvind för att hunden ska sätta ner nosen i backen och inte gå i motvind på vindburen vittring. Hundar som rastypiskt arbetar med hög näsa på vindburen vittring spårar inte. De söker, och ska därför redan från början lära sig arbeta med låg näsa på markburen vittring. Hundar som inte fått lära sig det blir aldrig riktigt bra eftersökshundar.
Öka sedan spårlängden. Använd så lite blod som
möjligt, helt anpassat till hundens förmåga, så får du en spårnoggrann hund.
Poppe och Wunja
Tollarna: Poppe och Wunja, 9v. gamla

När du spårtränar en ung eller orutinerad hund, finns det ingen anledning att lägga långa spår. Gör hellre tvärt om, lägg korta spår.

En ung hund som är bara några månader gammal tappar lätt koncentrationen om spåret är för långt. Lägg inte längre spår än att den oerfarna hunden kommer fram till spårslutet medan det är roligt. Det är också psykologiskt viktigt att spåret har ett för hunden intressant slut med del i bytet, och att hunden klarar av spåret.
Ett vanligt fel är att spårläggaren använder för mycket blod. Det gör att den viktiga klöven-spårets kärna- blir svår att följa då vittringen blir mycket stark. Hunden övergår mer till att söka spårslutet i vindburen vittring i stället för att spåra med låg näsa. Detta gör att du faktiskt tränar hunden att bli slarvig.
Redan på 60-talet upptäckte polisen vid utbildning av narkotikahundar, att om dominant vittring som t.ex. hasch -jfr. blod- användes i den inledande träningen så blev hundarna slarviga. Träningen lades då om till att använda preparat som gav svag vittring, vilket gjorde att hundarna nu arbetade med stor noggrannhet.

Träningsknep
Ett träningsknep som jag använder mycket när jag lär mina hundar en ny ”doft” är att lägga t.ex. en fräsch klöv under soffan. När nu hunden får se att husse intresserat kikar in under soffan, anländer hjälpen omedelbart. Vad gör husse, vad finns under soffan? Näsan kopplas nu på för fullt och det är roligt att höra hur intensivt hunden arbetar för att identifiera (lära sig) vittringen. Med gemensam ”ansträngning” tas klöven nu fram. Du blir nu till nytta för din hund, det får du liksom på köpet.
På det här sättet lär jag in intressanta vittringar, en efter en. En hund kan lära sig hur många som helst. Men kom ihåg, en vittring i taget om du vill ha en noggrann hund.
Det finns många motivationsknep när du tränar hund. Använd din fantasi i träningen så hittar du flera.
Roger och Maats
Observera hur koncentrerat Maats spårar.

Självständig hund
Något som är mycket viktigt är att lära hunden att arbeta självständigt.
Det händer under spårträning när hunden får tappt att hunden "frågar"
sin förare var spåret är. Hjälp då inte hunden att återfinna spåret (som förare skall du alltid veta var träningsspåret går). Stå bara passivt helt stilla och låt hunden få intrycket av, att du väntar på att han/hon ska återfinna spåret. Efter några sådana upplevelser, förstår hunden att han/hon måste hitta spåret själv. Och det är ju bäst den dagen då det är ett verkligt eftersök.
Ta det lugnt och ge hunden den tid som behövs, en bra hundförare har tålamod.

Träna olika spår
Det viktigaste är inte att träna en hund för viltspårprov. Det är bättre att få en bra spårhund. Träna därför olika spår, där du förändrar både längd och innehåll med bakspår, korsande spår, sårlegor m.m. Lägg spåren i olika terräng med tät sly, gammelskog, nyslagna fält, hyggen, över och längs skogsvägar, över bäckar, myrmark m.m. Det finns ingen anledning att gå lättare spår än nödvändigt - hellre då det motsatta.
Det är vanligt att skadat vilt går i vatten och över bäckar. Första gången jag lägger ett spår över en bäck för en unghund, lägger jag spåret så att det vinkelrätt passerar bäcken över till andra sidan.
Hunden förstår ganska snabbt att spåret gått genom vatten, ändå är det viktigt att du under inlärning upprepar övningarna. Längre fram bör du testa att hunden förstått och klarar allt det du tidigare tränat.

Träna på äldre spår
Något som du snart kommer att märka är att det inte är särskilt svårt för en hund att följa "färska" blodspår. Färska blodspår som är så lätta att hunden inte längre sätter nosen i backen, utan småspringer i spåret.

Jägaren Olle Bengtsson i Åled vid vildsvinsmontaget

Planera träningen
Tänk då inte på hundens ålder eller så och så långa spår. Det är så många andra saker som är viktigare. Det bästa är att göra en individuell planering för hunden.

Några exempel på det som har betydelse i träningen:
1. Hur duktig är du på att träna hunden?
2. Hur ofta tränar ni?
3. Hur goda anlag har hunden?
Det betyder inte att hundar av samma eller av annan ras har samma utvecklingstakt i spårutbildningen.
En del hundar behöver mer tid och träning för att bli duktiga spårhundar. Håll därför hundens träningsplanering för er själva. Målet är att ni ska bli ett bra spårekipage, som gör ett bra spårarbete i ett lämpligt tempo.

I samverkan med hunden
Roger Markström


«Tillbaka