Viltspåret

Börja gärna att träna valpen från 8-10 veckors ålder. En valp är mycket mottaglig för inlärning i tidig ålder. Därför finns det anledning till att prägla hunden på uppgiften att bli en bra spårhund.
Börja med att släpa mat några meter. Valpen får då anledning till att utreda tillsammans med dig, något som gör det spännande för er båda.
För jägaren är det ju väldigt trevligt att träna spår med en valp - särskilt när det smittar över till hunden.

När du spårtränar en ung eller orutinerad hund, finns det ingen anledning att lägga långa spår. Gör hellre tvärt om, lägg korta spår.

En ung hund som är bara några månader gammal tappar lätt koncentrationen om spåret är för långt. Lägg inte längre spår än att den oerfarna hunden kommer fram till spårslutet medan det är roligt. Det är också psykologiskt viktigt att spåret har ett för hunden intressant slut med del i bytet, och att hunden klarar av spåret.
Ett vanligt fel är att spårläggaren använder för mycket blod. Det gör att den viktiga klöven-spårets kärna- blir svår att följa då vittringen blir mycket stark. Hunden övergår mer till att söka spårslutet i vindburen vittring i stället för att spåra med låg näsa. Detta gör att du faktiskt tränar hunden att bli slarvig.
Redan på 60-talet upptäckte polisen vid utbildning av narkotikahundar, att om dominant vittring som t.ex. hasch -jfr. blod- användes i den inledande träningen så blev hundarna slarviga. Träningen lades då om till att använda preparat som gav svag vittring, vilket gjorde att hundarna nu arbetade med stor noggrannhet.

Självständig hund
Något som är mycket viktigt är att lära hunden att arbeta självständigt.
Det händer under spårträning när hunden får tappt att hunden "frågar"
sin förare var spåret är. Hjälp då inte hunden att återfinna spåret (som förare skall du alltid veta var träningsspåret går). Stå bara passivt helt stilla och låt hunden få intrycket av, att du väntar på att han/hon ska återfinna spåret. Efter några sådana upplevelser, förstår hunden att han/hon måste hitta spåret själv. Och det är ju bäst den dagen då det är ett verkligt eftersök.
Ta det lugnt och ge hunden den tid som behövs, en bra hundförare har tålamod.

Träna olika spår
Det viktigaste är inte att träna en hund för viltspårprov. Det är bättre att få en bra spårhund. Träna därför olika spår, där du förändrar både längd och innehåll med bakspår, korsande spår, sårlegor m.m. Lägg spåren i olika terräng med tät sly, gammelskog, nyslagna fält, hyggen, över och längs skogsvägar, över bäckar, myrmark m.m. Det finns ingen anledning att gå lättare spår än nödvändigt - hellre då det motsatta.
Det är vanligt att skadat vilt går i vatten och över bäckar. Första gången jag lägger ett spår över en bäck för en unghund, lägger jag spåret så att det vinkelrätt passerar bäcken över till andra sidan.
Hunden förstår ganska snabbt att spåret gått genom vatten, ändå är det viktigt att du under inlärning upprepar övningarna. Längre fram bör du testa att hunden förstått och klarar allt det du tidigare tränat.

Planera träningen
Tänk då inte på hundens ålder eller så och så långa spår. Det är så många andra saker som är viktigare. Det bästa är att göra en individuell planering för hunden.

Några exempel på det som har betydelse i träningen:
1. Hur duktig är du på att träna hunden?
2. Hur ofta tränar ni?
3. Hur goda anlag har hunden?
Det betyder inte att hundar av samma eller av annan ras har samma utvecklingstakt i spårutbildningen.
En del hundar behöver mer tid och träning för att bli duktiga spårhundar. Håll därför hundens träningsplanering för er själva. Målet är att ni ska bli ett bra spårekipage, som gör ett bra spårarbete i ett lämpligt tempo.

I samverkan med hunden
Roger Markström