Iakttagelser på Jaktprovet i Hunneberg
den 3 aug 2002

Det här var mitt första besök på jaktprov, så jag var väldigt nyfiken på vad jag skulle komma att få se. Mina förväntningar överträffades dock flera gånger om!!
Jag såg ett prov som testade uthållighet och samverkan mellan hund och förare, lydnad, inte som på ett lydnadsprov utan samverkan i apporteringsarbete och kontakt eller i vissa fall brist på kontakt mellan hund och förare.

Jag och det sällskap jag for dit med vandrade runt och vi såg ett par ekipage i varje klass. Det var väldigt intressant att notera skillnaderna i dels momenten och dels i hur långt i sitt arbete de olika ekipagen hade kommit.
Det var också en upplevelse att se hur välorganiserat provet var med logistik och funktionärer någon är domarsekreterare, någon kastar döda änder, någon fixar mat etc.
Omgivningarna kring provplatserna var underbart vackra med skog och sjöar huller om buller. Näckrosorna i sjöarna gjorde ju inte synen mindre vacker på något sätt! John Bauers sagoskog påminde det hela om.

I Nybörjarklass och Unghundsklass såg man några ekipage som kanske inte var färdiga att starta ännu. De brast i kontakt och i koncentrationsförmåga. Här spelade nog provnerver in en del också förvisso. Med rätt träning och handledning såg jag dock ett par ekipage som nog skulle kunna bli väldigt bra! De var verkligen roliga att titta på! Det skulle vara kul att följa dessa och se hur de utvecklas i framtiden. Vem vet kanske ses vi igen på något annat jaktprov för detta var verkligen inte mitt sista besök på ett jaktprov!

I Öppenklass såg man att hund och förare hunnit lite längre på så vis att samarbetet
och kontakten var bättre. De hundar som startade här var så vitt jag såg lite jämnare
i kvaliteten.

Momenten man provade sin hund i var också med lite längre räckvidd och med lite svårare markeringar. En skillnad mot Ukl och Nkl var att man här hade två ekipage som prövades på en gång. Detta ställde ju ytterligare krav på alla transportsträckor och på att hunden kunde vara passiv under väntan då den andra hunden prövades.

Elitklassen var ännu lite svårare och distanserna var ännu lite längre. Mer lydnad krävdes också av ekipagen. I den här klassen var dessutom hundarna ute tillsammans på en gång och apporterade som ex. Det var verkligen roligt att de hundar som deltog och de var rysligt duktiga!! Jag hoppas i framtiden (som framtida ägare av en jaktlabrador) att någon gång i framtiden få privilegiet att delta i denna klass.
Nästan alla som deltog här har gjort ett gediget förararbete med avseende på kontaktövningar, fokusering, uthållighet, apportering, samspel mellan hund och förare, etc.
Jag tyckte att skillnaden i svårighetsgrad var väldigt mycket högra mellan Ökl och Ekl än mellan övriga klasser.

En annan iakttagelse från proven var vilken stor skillnad det var på de olika raserna.
Jag fick se Tollare, Flat Coated, Jaktgolden och Jaktlabbar. Man kunde utläsa mycket stor skillnad, bland annat i fråga om stresshantering, arbetslust, dresserbarhet, social kompetens och uthållighet.
Jag hade inte trott att skillnaden mellan raserna skulle vara så stor och jag blev väldigt överraskad!
Jag tycker att jaktprov verkar vara en väldigt rolig form av prövning för både hundförare och hund. Att sedan kunna utöva sin hobby och intresse i sådana omgivningar gör ju inte saken sämre alls!

För er som inte varit på ett jaktprov än så skulle jag verkligen rekommendera er att besöka ett.

Kristina Hagman

«Tillbaka