Landskamp i viltspår 2001
Sverige - Norge
Vi i Svenska Schweisshundklubben fick uppleva en helg med spännande tävlingar, vältränade hundar och utmärkta spårekipage i provmarkerna.
Årets landskamp var förlagd till de kungliga marker på Hunneberg, även kallat älgarnas berg och nog fanns det gott om älg!
Samtliga landskampsekipage hade någon form av viltkontakt att klara ut under spårarbetet.
Under fredagen samlades alla deltagare och hundar på Hunnebergs trivsamma vandrarhem.
I närheten av vandrarhemmet finns det nyöppnade älgmuseet på Bergagården vilket vi fick tillfälle att besöka under landskampsdagarna.
Här samlades alla i kvällens skymning på vandrarhemmets grillplats. Under gemytliga former och till den grillade maten lärde vi känna ett trevligt och förväntansfullt norskt landslag, med deras reserver och lagledare.
Så småningom falnade grillens glöd och alla återvände till förläggningen med ett "God Natt, i morgon gäller det".

Landskampsdagen: Samling på gårdsplanen. Välkomsthälsning, lottdragning och genomgång av reglerna med domarna Bert Olsson och Niklas Bengtsson. Spänningen ligger i luften. Det är klart, soligt och varmt väder som yttre förutsättningar. Så bär det iväg till provmarkerna.
Första startande är ADB-tiken Tjuråsen´s Connmara Lady och Espen Höydal. Vid återkomsten till samlingsplatsen rapporteras mycket och upprepad viltstörning av älg. Espen
skakar på huvudet, hur har det gått?
Nästa startande är Askmaden´s Ottis (landskampens bästa hund) med Tommy Jacobsen. Från samlingsplatsen hörs efter en stund skottet ute i spåret. Tommy återvänder svettig men nöjd:" det måste ha gått j-vligt bra" var hans kommentar.
Gulliklia´s Marco-A med Mariann Opperud startar härnäst och återkommer med ett förnöjt leende, från avslutat spårarbete. Aha, troligen en etta igen? Fjärde startande är Risbacken´s Dino som undrande tittar på den för honom inte helt okände reservföraren Roger Markström, han hade den svåra uppgiften att föra en annans hund. Ägaren Douglas Thisell sitter med skadad hälsena i bilen och är lite nervös. Tiden rinner iväg, hur har det gått? Efter en lång väntan kommer budet, Dino har gått till viltdelen men inte utan problem.
Vad kan det ge för pris?
Landslagens ledare: Per-Christian Evensen, Norge och Jan-Erik Fasth, Sverige.

Så startar den i landskampssammanhang legendariske "Smirre" med Espen Kryger-Andersson.
Espen berättar:
"Smirre" gör ett bra spårarbete och är framme vid skottplatsen, där en älgko står vid sidan om tittar på. Skottet går, och det gör älgkon också, vilket blev lite för mycket för "Smirre". Efter en kort utflykt efter älgkon, återtar han spårarbetet och finner viltdelen.
Vilken dramatik!

Sista startande är Megalit´s Dossi och rutinerade kämpen Åke Bohre. Efter en halvtimme kommer Åke och Dossi ut från skogen.
Hur har det gått? "Det har nog gått bra, men det var varmt."
Domarna drar sig tillbaka för kollegium och eftermiddagen segar sig fram med lång väntan.
Så blir klockan 19.00 och landskampsmiddagen avnjuts av ett tjugotal personer under trevliga former på vandrarhemmet. I pausen mellan varm- och efterrätt är det äntligen domarnas tur att delge sin kritik.
Landskampsvinnare blev det Svenska laget. Lagledarna Per-Christian Evensen, Norge och Jan-Erik Fasth, Sverige tackar domare och varandras lag för god kamp.
Men som den Norska lagledaren sa; "Vi gratulerer de Svenske men tar nye tag og kommer igen til neste år med klar målsättning å slå de svenske laget og vinne landskampen."
Samtidigt hälsar han alla välkomna till Norge 2002.

Roger Markström

«Tillbaka